Något jag kommit underfund med, i mina betraktelser av hur merparten av alla samlingsställen fungerar, är att det oftast är mer oroväckande att bli omtyckt för något man säger än att inte bli det. Därför att när man är en person av ett synsätt som är i strid med den här världen och dess olika idéer och påfund, då kommer vad man gör hört angående vad som hör sanningen till att mottas med avsky från dem som verkar under inflytelsen av vad som finns här idag och är borta imorgon; tingen som saknar hållbarhet och därför heller aldrig kan brukas för att övervinna tankarna från någon som talar utifrån vad som är bestående. Och eftersom den förståndiges tankar gör hans tal klokt och hans ord övertygande, kommer han aldrig kunna tålas av en omgivning som bestämt intalat sig att någon av hans okonventionella åsikter aldrig kan vara att lyssna till.Så har också Herren ordnat det, för att den sannfärdiges vittnesbörd ska finnas där men inte tas emot - annat än möjligtvis av ett ringa nummer. Hade vad han säger däremot vunnit allas tycke och blivit allmänt hyllat, då hade det funnits skäl till oro eftersom något i det fallet inte varit i sin ordning. Det stora flertalet är främmande för Guds ords innebörd och betydelse, de lyssnar hellre till smicker och inställsamma lögner. Det kliar i dem efter att få höra sådant de gillar, varför de tenderar att söka sig till den som kan erbjuda det, som kan berätta att det förhåller sig på sättet det är mest bekvämt för dem att övertala sig. Och då sanningen är känd just för att göra folk upprörda, är den (eller vem som säger den) givetvis inte vad/vem som kommer ses med välvilja på. Så om du finner dig välmottagen i samlingar där beteendet rimligtvis borde vara av annat slag, är det sannolikt att vad du gör känt inte heller är av den goda arten. Det vore en högst illavarslande och alarmerande sak, värd att reagera på och justera ditt tänkande efter. Men om vad du säger i den ordinära typen av tillställningar möter motstånd och förakt, om det rent av gör dig till en opopulär person, då har du mindre skäl till bekymmer.
För att bekräfta detta är det bara att titta på hela den långa raden av profeter och heliga män upp till och med Kristus, därför att de mötte alla motstånd av sina samtida. Vad de sade på Guds befallning och ingivelse, det var inte vad folket önskade höra. De kom för att varna om faran med deras handlingssätt och mana till omvändelse och botgörning, men möttes av förföljelse och smälek. Folket blev förargat över dessa fromma mäns kungörelse, de lyssnade hellre till de falska profeternas förföriska ord om trygghet och välgång, fast det inte var vad som väntade dem om de inte avvek från deras brottsliga framfart. Men vännens örfil är välmenande, medan fiendens kyssar vill bedra. Man kan inte säga att "allt är väl och fortsätt som du gör" när allt i själva verket inte är gott ställt, utan man måste berätta det som det i realiteten ter sig, även om det medför hån och ovänskap. Därför att om du bryr dig om vad som är väsentligt på riktigt och har vem den evigt varande sanningen har sitt ursprung i för ögonen, då kommer du ta hänsyn till betydligt viktigare saker än folks omtycke när du framlägger ditt tankesätt.
