Det här är också en sådan där sak som kanske borde skett tidigare i mitt skrivande här, men som jag av olika anledningar inte kommit mig för att grundligt förtydliga förrän nu. Vad det vidrör, är vad det mer precis innefattar att vara den sortens kristen jag är; en obenämnd sådan. Någon som inte kan ges en redan existerande beteckning för vilken typ av kristendom jag räknar mig till. Jag kan sedan inte säga i vilken omfattning det finns andra som också kallar sig själva för detta, även om de säkerligen är att hitta på olika håll, men vad jag däremot med säkerhet kan uttala mig om är att ingen av oss fullt ut är den andre lik. Därför att det är just vår sak, att inte överta någon annans redan utstakade uppfattning om hur man ska tänka kring detta utan istället bilda sin egen, utifrån de heliga texter som ändå är det enda behövliga för att man ska kunna överskåda hela den utgångspunkt som är gemensam för alla kristna.Vad det inbegriper att vara en obenämnd kristen, är alltså att man inte tillhör någon särskild kyrka, församling eller samfund. Inte heller känner man samhörighet med någon av de stora inriktningarna inom kristendomen, och någon form av mänskliga överhuvuden, styresmän eller ledare är det inte tal om. Utan som obenämnd läser man skriften för sig själv och använder med Andens hjälp sitt eget förstånd till att inrätta en egenbildad förståelse till vad den säger. Ingen lägger traditionella tolkningar i din hand eller finns där för att påverka dina sinnesrörelser åt det ena eller det andra hållet. Genom att läsa skriften utan inblandning från externa viljor, beskådar man vad den säger på ett ärligt, oförfalskat och förbehållslöst sätt. På ett vis där du ser det för vad det verkligen säger och inte för vad någon annan möjligtvis vill göra dess betydelse gällande som. Guds sanna ord i sin rena och oskyldiga, oantastade och kraftfulla form.
Ska jag sedan gå in på vad som, efter att snart fjorton gånger läst bibeln med denna inställning, visat sig vara de vidare förståelser som kan hända vara unika för just mig, så skulle jag vilja nämna att det speciellt finns två saker som jag i mitt tänkande ständigt återkommer till: att Guds ord är lagen, och att allt tjänar till skriftens uppfyllnad. Dessa båda saker är oerhört viktiga i mitt synsätt. Guds ord, som är detsamma som lagen, är nämligen uteslutande vad hela min åskådning vilar på. Jag tillhör inte dem som ser hela bibeln som Guds ord, som ger samma giltighet åt allt vad den säger. Nej, jag förtröstar enbart på de ord som på Jahve Guds befallning talats av Mose, Israels profeter och Jesus Kristus. Endast de anser jag tillförlitliga nog att luta mitt huvud mot. Jag gör alltså skillnad på det apostlar, vishetslärare och andra förkunnat och vad Gud själv sagt. Detta eftersom jag funnit att det finns motsägelser, men att dessa inte finns där om man bara lyssnar till vad som verkligen talats i Herrens namn. Jag menar inte att allt vad andra säger i skriften inte är värdefull kunskap, utan bara att det inte kan jämställas med Guds ord. Därför att inget är mäktigare än ordet som utgått från himlens konung.
Och att allt tjänar till skriftens uppfyllnad, det är något som härrör till Herrens härskarmakt, vilken jag anser att det inte finns någon begränsning på. Det är mina tankar att Guds handlande syftar till att förhärliga sitt namn och uppenbara sin makt, att han utför sitt verk med avsikten att göra sin allvisa plan känd för alla folk och vinna evig berömmelse till sitt namn. Detta genom att först tillkännage sina syften och ändamål för sina heliga, befalla dem att förkunna det för folken och därefter vaka över sitt ord till dess förverkligan, vilken inträffar då allt är ställt på det sätt som måste föregå uppfyllnanden. Gud styr alltså hela tiden saker i den riktningen de är tvugna att fortlöpa för att allt ska kunna inträffa i enlighet med de ord han han talat genom sina tjänare profeterna. Och när allt vad de tillkännagett på Herrens befallning har nått sin fullbordan, då är skriften uppfylld. Under tiden syftar alla händelser till detta, därför att dess fullbordan innebär världens återfödelse; när härlighetens tron upprättas.
Det finns sedan mycket annat att tillägga, många andra saker som också utgör viktiga delar i min personliga uppfattning som obenämnd kristen, som jag inte kan använda det här stycket till att behandla här och nu. Det är ju för de tingens skull jag främst driver den här bloggen. Men bland de ytterligare markerande hållningar jag fäster stort anseende vid, är bland annat samhörighetskänslan med det israelitiska folket att finna. Jag ivrar på många sätt för samma saker som de gör; för tempelberget och Jerusalem, Israels land och det heliga släktets histora. Jag lägger stor vikt vid alla de händelser Gamla Testamentet berättar om, samtidigt som jag fullt ut erkänner Jesus Kristus som Messias. Vad han talat i evangelierna och Uppenbarelseboken är för mig jämbördigt med Jakobs Guds ord hos Mose och profeterna.
